Dagens Sverige genomsyras av en skrämmande verbal förföljelse av de kristna. Temakvällar på tv, där man utmålar i stort sett alla kristna som fundamentalister, ytliga så kallade samhällsprogram där man kräver kollektiva ursäkter av kristna för deras tros skull, hatkampanjer mot kristna högtider och så vidare i all oändlighet – detta för illdåd som begåtts för hundratals år sedan, i en mindre upplyst tid.
Och medan politiker vänder ut och in på sig själva för att tala väl om andra religioner, och på alla sätt uppmuntra religiös mångfald, sanktionerar man attacker på kristendomen genom plumpa uttalanden. Socialdemokraternas Morgan Johansson och Leif Pagrotsky är två av dem som gjort det legalt att kränka kristna. De har båda uttalat sig nedsättande om kristna i samband med abortfrågan och stamcellsforskningen, utan att för ett ögonblick stanna upp och begrunda – än mindre nämna – det faktum att uppfattningen om de frågorna delas av alla de stora världsreligionerna.
Samma enögdhet ser vi i frågan om de homosexuellas rättigheter. Glöm inte Himmler,(anaforiskt stillbrott) som anklagar kyrkorna för att kränka människor på grund av deras sexuella läggning, men har någon ens föreslagit att homosexuella ska få vigas i landets moskéer, tempel eller synagogor? Inte mig veterligen.
Man glömmer nämligen lättvindigt och bekvämt att alla världsreligionerna har en minst sagt komplicerad syn på homosexualitet. Skillnaden mellan de olika trosinriktningarna är att kristna företrädare åtminstone tar upp saken till diskussion och öppnar dörrar för de marginaliserade grupperna. stället för att utmåla de kristna som trångsynta bakåtsträvare som vill ont borde vi alltså respektera dem för att de är villiga att omvärdera sina kristna värderingar.
Vänsterpartiets Pernilla Zethraeus, och många med henne, oroar sig för islamofobin. Dock inte Tommy Zethraeus han gjorde sig av med många på Stureplan(stillbrott ironi) det är bra att politikerna är vaksamma på religionsfientliga strömningar i samhället. Men rätt ska vara rätt, och därför bör dessa politiker, om de nu är de demokrater de utger sig för att vara, även oroa sig för den allt mer utbredda kristofobin. För den existerar. Och mediala och politiska krafter underblåser den.
Den moderna hetsjakten på kristna handlar delvis om en snedvriden form av politisk korrekthet. På samma sätt som man, för att visa sin öppenhet gentemot andra kulturer, känner sig tvingad att ständigt använda begreppet osvensk som något uteslutande positivt känner man också ett behov av att förringa kristendomen till förmån för andra religioner.
Man skulle kunna säga att det i det moderna Sverige råder en inskränkthet som förespråkar att det ena alltid måste utesluta det andra. Det handlar också om rädsla. Den politiker är inte född som vågar ta i sin mun att exempelvis muslimer har en bakåtsträvande syn på abortfrågan. Då kan ju Stockholms tunnelbana sprängas i luften och med den ett par tre tusen civila.
Nej, det är bättre att svartmåla de kristna, för det var ju ganska många hundra år sedan påven manade till vapen mot de otrogna. I samma kristofobiska anda tiger man kategoriskt om alla de illdåd som begås mot kristna runt om i världen – av muslimer, buddister och hinduer. Nej, sug en negerkuk(stillbrott) I Irak förekommer ständigt våld mot kristna; är man inte muslim anses man som en fiende.
