”Postmodern självonani” får mig att skratta och blir verkligen en direkt påminnelse kring nykonstruktioner av efterhandskonstruktioner ur begrepp som ej tidigare funnits tillgängliga. Konstruktioner vilka bygger på efterkonstruktioner utan ett fundament eller ursprungskälla enligt det postmoderna synsättet. Det postmoderna i en mycket riktigt kritisk ståndpunkt gör anspråk på att var elitistisk och avfärda att det finns spår kvar av Det Moderna i vår samtid. Dock är viss kritik emot postmoderna tankekonstruktioner obefogade och svår att vifta bort. Kritikerna är som flugor som ändå dras emot flugpapperet. Sen sitter dom i argumentklistret. Annapanna me,myself&i Man skall inte glömma bort att en stor andel av oss bor i urbana stadsmiljöer där gamla funkisstilen uppdateras av postmoderna arkitekter.
Du är en del av omgivningen och din kritik kan vara obefogad; skjut dig icke själv i foten! Det gör jävligt ont! Om du bosätter dig på Grönland ska du se att landskapet, hus och artefakter påverkar ditt sätt att förnimma verkligheten. Det blir garanterat svårt att uttala sig vad de olika -ismerna står för och än mindre att hålla distans och begrunda samtid. Harpunera en säl, ät och må bra blir mitt förslag. Ur arkitektonisk synvinkel kan man beskåda nya huskonstruktioner som helt och hållet bygger på tanken att inga linjer, strukturer eller former får påminna om det Gamla. Arkitetens våta dröm isoleras utan kontakt med invånarnas kritik i miljonprogrammens hus i mjölkpakets form. Ett resultat av funktionalismens tankar. Förväxla inte funktionalismens konstart och arkitektur med postmoderna arkitekter för dessa gör sig skyldiga till stöld från alla arkitektoniska tidsepoker. Vi skulle leva mycket lyckligare i betonghusen om det inte vore för postmodernismens innästlande av förtäckta och dolda agenda.
Anarkin toppas av Michael Graves ambitioner i uppförandet av sin praktbyggnad kan upplevas enligt följande citat:
”Det hittills mest monumentala exemplet på postmodernism är Michael Graves ämbetsverk Portland Public Office Building (1979-1982) i Portland, Oregon. Den av enorma ytor av glasplattor exemplifierade internationella modernismen behandlas här som en av flera "historiska" stilar tillsammans med bildelement från skyskrapor, art déco- och jugenddekorationer, den puristiska "revolutionära" arkitekturen från det sena 1700-talets Frankrike och sådana omvandlade klassiska element som väldiga pilastrar och en gigantisk röd slutsten. Graves mål med denna byggnad var att i en stad av opersonliga betong-, stål- och glaslådor åstadkomma en byggnad, som utnyttjar de metaforiska rikedomarna i arkitekturens formspråk med mångahanda skikt av form, rum och symbolik. Det är en byggnad som inte bara talar till en professionell elit, utan också till mannen på gatan.”
Den franske arkitekten Le Corbusier blev anfadern till många förslag till den gråa betongmjölkpaket husen vi ser som resultat av miljonprogrammets oändliga kolonner. Historiebeskrivningen av Le Corbusier har blivit besudlad idag och blivit syndabock då denne har öppnat upp för uppförandet av samtida byggelement i postmodern tappning. Hans stil kan förklaras enligt följande citat:
”Le Corbusier hävdade, att hus var machines à habiter, "maskiner att bo i", men denna definition har ofta missförståtts och felanvänts i syfte att förtala honom. Han menade inte att ett hus borde vara en konstlös, själlös, mekanisk behållare, endast lämpad att bebos av robotar. För honom liksom för de ryska konstruktivisterna och de tyska Bauhausarkitekterna var maskinen något helt och hållet fördelaktigt. Le Corbusier ansåg att ett hus borde uppfattas, konstrueras och produceras på ett rationellt sätt (precis som bilar och flygplan), och att traditionella, irrationellt planerade och konstruerade hus helt enkelt omintetgjorde löftet om den nya tidsålder och det angenäma liv för alla som maskinen kunde medföra.”
Du är en del av omgivningen och din kritik kan vara obefogad; skjut dig icke själv i foten! Det gör jävligt ont! Om du bosätter dig på Grönland ska du se att landskapet, hus och artefakter påverkar ditt sätt att förnimma verkligheten. Det blir garanterat svårt att uttala sig vad de olika -ismerna står för och än mindre att hålla distans och begrunda samtid. Harpunera en säl, ät och må bra blir mitt förslag. Ur arkitektonisk synvinkel kan man beskåda nya huskonstruktioner som helt och hållet bygger på tanken att inga linjer, strukturer eller former får påminna om det Gamla. Arkitetens våta dröm isoleras utan kontakt med invånarnas kritik i miljonprogrammens hus i mjölkpakets form. Ett resultat av funktionalismens tankar. Förväxla inte funktionalismens konstart och arkitektur med postmoderna arkitekter för dessa gör sig skyldiga till stöld från alla arkitektoniska tidsepoker. Vi skulle leva mycket lyckligare i betonghusen om det inte vore för postmodernismens innästlande av förtäckta och dolda agenda.
Anarkin toppas av Michael Graves ambitioner i uppförandet av sin praktbyggnad kan upplevas enligt följande citat:
”Det hittills mest monumentala exemplet på postmodernism är Michael Graves ämbetsverk Portland Public Office Building (1979-1982) i Portland, Oregon. Den av enorma ytor av glasplattor exemplifierade internationella modernismen behandlas här som en av flera "historiska" stilar tillsammans med bildelement från skyskrapor, art déco- och jugenddekorationer, den puristiska "revolutionära" arkitekturen från det sena 1700-talets Frankrike och sådana omvandlade klassiska element som väldiga pilastrar och en gigantisk röd slutsten. Graves mål med denna byggnad var att i en stad av opersonliga betong-, stål- och glaslådor åstadkomma en byggnad, som utnyttjar de metaforiska rikedomarna i arkitekturens formspråk med mångahanda skikt av form, rum och symbolik. Det är en byggnad som inte bara talar till en professionell elit, utan också till mannen på gatan.”
Den franske arkitekten Le Corbusier blev anfadern till många förslag till den gråa betongmjölkpaket husen vi ser som resultat av miljonprogrammets oändliga kolonner. Historiebeskrivningen av Le Corbusier har blivit besudlad idag och blivit syndabock då denne har öppnat upp för uppförandet av samtida byggelement i postmodern tappning. Hans stil kan förklaras enligt följande citat:
”Le Corbusier hävdade, att hus var machines à habiter, "maskiner att bo i", men denna definition har ofta missförståtts och felanvänts i syfte att förtala honom. Han menade inte att ett hus borde vara en konstlös, själlös, mekanisk behållare, endast lämpad att bebos av robotar. För honom liksom för de ryska konstruktivisterna och de tyska Bauhausarkitekterna var maskinen något helt och hållet fördelaktigt. Le Corbusier ansåg att ett hus borde uppfattas, konstrueras och produceras på ett rationellt sätt (precis som bilar och flygplan), och att traditionella, irrationellt planerade och konstruerade hus helt enkelt omintetgjorde löftet om den nya tidsålder och det angenäma liv för alla som maskinen kunde medföra.”
Michael Graves har sagt sig göra sig lustig över Le Corbusier genom att ironisera hans arkitetoniska byggverk och detta gör honom till en hedersvevärd postmodern arkitekt. Precis som småbarn som kladdar med färger som tar kompisen pensel och sätter the final touch på sin teckning.
Detta för mig utsökt till min poäng att vi måste bryta oss loss från detta kvasikulturum av lösa sammankopplade begrepp med händelser och bildgestalter utan mening. När det meningslösa blir det meningsfulla blir kritiken emot det postmoderna verkningslöst. Lösningen på individnivå finns i att mentalt arkebusera modebloggares kväljande kåseri om meningslöst dravel; en skymf mot Det Moderna! voff voff!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar